Kategori: B&B och området

Blå, Musen, Grodan och Kvakk välkomnar våra gäster

Plötsligt har ett antal glada djur dykt upp på staketstolparna… Blå, Mus, Groda och Kwak. De välkomnar gästerna till vårt B&B Mooi Gula Huset!

Blå kommer från sagan om flickan Mytyl och hennes bror Tyltyl. De letar efter den Blå Fågeln, eftersom de har hört från en älva att de kan bota sin sjuka grannflicka med den. På sitt sökande upplever de spännande äventyr, men de kan inte hitta den Blå Fågeln.

Mus kommer från filmen som berättar historien om en ensam mus i en djuraffär som längtar efter att bli köpt av någon. Men på grund av sina stora öron blir han bara utskrattad. Kommer musen att hitta en vän som tar honom för den han är?

’Groda, var är du’ är en söt och älskvärd berättelse om en pojke som har en groda i en burk i sitt rum. En morgon har dock hans groda försvunnit. Tillsammans med sin hund ger han sig ut på jakt efter den förrymda grodan. De hamnar i det ena äventyret efter det andra.

Ankungen Kvakk älskar smuts och skräp. När hans familj och vänner tycker att det blir för smutsigt börjar de städa hans hus. Men Ankungen Kvakk är inte glad över det. Som tur är kan han lite trolla och han gör allting underbart smutsigt igen.

Blå, Musen, Grodan och Kvakk har redan välkomnat en hel del gäster i år med ett leende.

Våffeldagen är en dag då svenskar, som har en sötsuget, bakar våfflor till sin familj.

Det roliga är att dagen faktiskt har sitt ursprung i en förvanskning av ordet ”Vårfrudagen” eller Jungfrudagen, dagen då Maria fick beskedet att hon skulle föda Jesusbarnet. Dagen som i den kristna religionen kallas bebådelsen eller Maria bebådelsen. Fram till medeltiden var det till och med början på det nya året i flera länder. I England till och med 1752.

På många svenska dialekter har ”Vårfrudagen” förvanskats till Vaffeldag, som är en gammal form av Våffla, som betyder våffla. Och så blev Maria budskapsvåffeldag….. Ovanstående kan du läsa i Jan-Öjvind Swahns fina bok: ”Svenska Traditioner” på svenska, men nu även på engelska (och tyska).

En annan förklaring är att svenskarna firar vårens början den 25 mars. Efter en lång vinter är det återigen gott om mjölk och färska ägg. Och med den sista biten mjöl bakar de våfflor och förebådar på så sätt vårens ankomst. Förutom våfflorna finns det såklart läckra sylt och vispgrädde, eller sylt och vispgrädde.

Om du besöker Bolmen Island nära oss och du tar färjan på vägen till den där riktigt fina loppisen på ön så kommer du förbi ett ställe där de bakar läckra våfflor på sommaren. Du kan inte missa det eftersom det bara finns en huvudväg på ön.

I sydvästra delen av Småland (idag Kronobergslän) finns totalt 33 naturreservat där du kan vandra och njuta av naturen. Idag tar vi en titt på Årshultsmyren – en bit orörd myrmark, med lättillgängliga och vackra vandringsleder från 4 till 9 km.

Årshultsmyren är det största orörda våtmarksområdet i Kronobergslän. Reservatet består av olika mossor och kärr med trädbevuxna öar och sjöar.

Det 1 500 hektar stora reservatet skyddar och bevarar ett omfattande och i stort sett orört våtmarkskomplex tillsammans med de djur och växter som lever där. Strax väster om Årshultsmyren ligger Hunnsberget – varifrån man har vid utsikt över naturreservatslandskapet med dess kärr och skogar.

Hunnsberget är det högsta berget i Ljungby kommun. Det är här legenden om skomakaren i Sutarestugan utspelar sig: ”En gång i tiden flydde en skomakare, kallad Sutaren, från de danska soldaterna. Han gömde sig i en liten grotta på bergets brantaste sida. Varje dansk soldat som klättrade upp, knuffade ner.”

Myrmarken är typisk för regnområdena i sydvästra Småland. De sumpiga slätterna består av hålor omgivna av torrare områden med grästuvor. Och vattnet bildar rörliga mattor av kärr här och där.

Typiskt för träsken är de vita mossorna. Andra vanliga växter är ljung, klockljung, bomullsgräs, hjortgräs, den vita näbbstarren och den insektsätande rundbladiga soldaggen. Runt Örsjön i norr och Kyrkängen i söder växer bland annat klockgentianan. Öarna är huvudsakligen täckta av barrträd. Olika fågelarter häckar också i detta kärriga område, till exempel snäppa, snäppa, fjällpipare, tjäder, orre och tranor.

Njut av din promenad genom Årshultsmyren – en bit orörd myrmark, och klättra på Hunnsberget.

Historier har alltid funnits där, berättades de när alla hade slutat jobba och samlats kring elden. De första berättelserna går tillbaka till långt före vår tideräkning och genom att fortsätta berätta för dem vet vi detta.

Omkring 1800 var det fortfarande mycket vanligt att man berättade för varandra kring elden efter jobbet, men ett sekel senare hade detta nästan helt försvunnit, ersatt av det skrivna ordet och senare, allt eftersom tekniken gick framåt, av radio, film och tv.

Runt 1980-talet verkade det som att den mest originella formen av kultur, det talade ordet, höll på att försvinna. Men plötsligt berättades historier igen, på festivaler, på berättarkaféer etc. över hela västvärlden.

I Småland, i trakten kring Ljungby, levde fortfarande många sagor och sägner bland folket och där bodde många kända och till och med kända berättare. Många berättelser hade redan dokumenterats sedan 1800, varför Sagomuseet Ljungby öppnades här 1990. Museet är hjärtat i ett stort område där alla möjliga legender har sitt ursprung, ofta mitt i vacker natur och på speciella platser.

Det är ett vackert inrett litet museum. Du hittar kända och mindre kända legender från trakten, vackert formgivna av textilkonstnären Mia Einarsdotter och målaren och skulptören Kjell Sundberg. Det är mycket känsla för detaljer och du kan dra i snören och öppna lådor. Plötsligt hörs en sång eller en hund skäller. Och om du tar en tur till genom rummen kommer du att märka nya detaljer. Och värt ett besök för unga och gamla, speciellt om du gillar historier! Varje år strax före midsommar anordnar de en stor berättarfestival med deltagare från hela världen.

Sedan november 2018 finns Sagomuseet Ljungby med på Unescos lista över materiellt arv.

Varje gång vi kör hem från Halmstad ser vi skylten ”Danska Fall”, ett naturreservat med vattenfall, i byn Simlangsdålen. Förra veckan körde vi äntligen dit. Det var varmt och vatten och skog ger behaglig kyla.

Från Gula Huset är det cirka tjugo minuters bilresa och den vägen är också värd det, speciellt nu när kanterna är gula av kvast, vackert. Vid parkeringen finns olika informationstavlor om allt som lever, växer och blommar där och det är väldigt mångsidigt.

När vi stiger ur bilen hör vi redan fåglarna sjunga. Eftersom det är 2 små personer med oss ​​tar vi den blå vägen på cirka 2,5 km och, som det är brukligt i vår familj, går vi vägen mot säden. Det är en sagoskog, det finns tomtebänkar och överallt finns det hål med knallgrön mossa i gamla nedfallna träd, tomtehål kanske?

Skogen är känd för sin mångfald av mossor, lavar och växter. Vi upptäcker platser fulla av klöver, men vi hittar ingen fyrklöver, men vi hittar blåbär och vi plockar dem också. Det finns många av dem i hela skogen. Träden är främst bok och ek och mycket gamla, mellan 100 och 175 år gamla. Hela området är orört eftersom det mestadels lämnas ifred. Stigen är långt ifrån jämn, många tjocka trädrötter, stenar, upp- och nedförsbackarna gör det till en riktig utmaning för barn.

Och så hör man vattnet…. och det blir märkbart svalare i skogen. Denna sektion är den lägsta delen av Assmanfloden, som faller 36 meter. Var försiktig där det är möjligt med fötterna i vattnet. Stenarna bildar tillsammans en gigantisk mosaik som floden forsar igenom. Fortsätt sedan över broar och trappor upp till det riktiga vattenfallet. Från olika sidor faller vattnet ner med ett brus, en vacker syn och mycket imponerande. Det är bra att det finns ett högt staket runt den. Sedan ner igen, med en båge runt en skogsäng med sömniga kor och en sista sträcka genom bokskogen och vi är tillbaka vid bilen.

Väl hemma upptäcker vi varför det heter Danska Fall… En sorglig historia. Danskarna förlorade slaget vid Fyllebro, porten till Halmstad, och flydde in i skogarna nära Simllangsdålen. Där hittades de av svenskarna och tvingades upp på en rutten bro, de danska soldaterna föll i vattenfallet nedanför.

Särskilda gäster i vårt B&B, härligt sommarväder och därför dags att laga mat och äta ute. Och för detta tillfälle har vi valt en klassisk svensk rätt med möra köttbitar, stekt potatis, karamelliserad lök och en krämig senapssås: Biff Rydberg. Detta recept sägs ursprungligen ha skapats på 1800-talets Hotel Rydberg (numera stängt) i Stockholm. Det här är en rätt som äts i Sverige senare på kvällen, till exempel på bröllop, med inlagd gurka och råa äggulor. Men säkert också väldigt gott en kvav sommarkväll. Rekommenderas varmt och vi kommer definitivt att ha det i åtanke!!!!

Staden Lidhult har inga matställen. Därför erbjuder vi även våra gäster en måltid. Ibland något enkelt och näringsrikt, ibland något mer omfattande, men än så länge alltid med stor uppskattning för det som erbjuds.

I måndags hann vi spela ”turisten” för första gången på flera veckor. Och eftersom vi hade hört av en medbo att vårt hus redan kunde ses i Minivärlden ville vi naturligtvis se det själva.

I det här lilla museet återskapar de gamla järnvägsstråk, ett slags Madurodam, men för järnvägar och vi bor på Stationsgatan så… Det hela bygger på insamlingen av en läkare från Ljungby som lämnade den till Kommunen, kommunen, när han dog. Den här läkaren hade byggt kilometervis av järnvägsspår i källaren i sitt hus, utrustad med allt som står, bor och bor runt de där järnvägslinjerna. För att förhindra att den samlar damm beslöt man att bygga ett museum runt den.

Det var riktigt trevligt att se vårt hus i miniatyr, med allt inkluderat. Av en slump gick den som byggde den och som också höll oss informerade om hela processen omkring och vi fick en trevlig pratstund med honom.

Det är speciellt att se med hur mycket kärlek och passion järnvägarna byggdes, allt går och här och där kan man trycka på en knapp och någonstans går en ko för att äta, en man skördar eller hugger ved, en båt seglar över sjön. Järnvägslinjerna har alla lagts ner, men har nu återställts till sin forna glans i detta lilla museum.

Det var också roligt att de gamla möblerna från stationshuset står utställda här i Lidhult, komplett med en biljettförsäljare som berättar sin historia på 3 språk.

Vårt hus är redan där, tillsammans med stationshuset och det före detta hotellet i hörnet av vår gata, resten måste fortfarande växa runt det.