Historier har alltid funnits där, berättades de när alla hade slutat jobba och samlats kring elden. De första berättelserna går tillbaka till långt före vår tideräkning och genom att fortsätta berätta för dem vet vi detta.
Omkring 1800 var det fortfarande mycket vanligt att man berättade för varandra kring elden efter jobbet, men ett sekel senare hade detta nästan helt försvunnit, ersatt av det skrivna ordet och senare, allt eftersom tekniken gick framåt, av radio, film och tv.
Runt 1980-talet verkade det som att den mest originella formen av kultur, det talade ordet, höll på att försvinna. Men plötsligt berättades historier igen, på festivaler, på berättarkaféer etc. över hela västvärlden.
I Småland, i trakten kring Ljungby, levde fortfarande många sagor och sägner bland folket och där bodde många kända och till och med kända berättare. Många berättelser hade redan dokumenterats sedan 1800, varför Sagomuseet Ljungby öppnades här 1990. Museet är hjärtat i ett stort område där alla möjliga legender har sitt ursprung, ofta mitt i vacker natur och på speciella platser.
Det är ett vackert inrett litet museum. Du hittar kända och mindre kända legender från trakten, vackert formgivna av textilkonstnären Mia Einarsdotter och målaren och skulptören Kjell Sundberg. Det är mycket känsla för detaljer och du kan dra i snören och öppna lådor. Plötsligt hörs en sång eller en hund skäller. Och om du tar en tur till genom rummen kommer du att märka nya detaljer. Och värt ett besök för unga och gamla, speciellt om du gillar historier! Varje år strax före midsommar anordnar de en stor berättarfestival med deltagare från hela världen.
Sedan november 2018 finns Sagomuseet Ljungby med på Unescos lista över materiellt arv.
